Ninas fond.
Hej tjejer!
Som ni vet har min älskade Nina gått vidare till de gröna, maskrosfyllda, ängarna. till hennes ära vill jag upprätta en Nina fond på ototo. Det gäller inte någon insamling av pengar, utan den går ut på att alla, varje dag, ska uppskatta och älska sitt husdjur!
Nina och jag hade snart hängt ihop i sex år. Som ni vet, är hon inte särskilt stor (hermelinkanin), tänk er då hur stor hon va när jag köpte henne...bara några veckor gammal och så underbart söt. Hon visade snabbt sin kaxiga och envisa karraktär, med "morr"-ljud om hon inte samtyckte till något. Hon var även en glad prick som älskade att göra glädjeskutt, och t o m lärde sig att "rulla runt" (självmant och inte på befallning såklart)! Nina älskade att vara ute på altanen på somrarna, där hon tuggade i sig maskrosblad eller svallkade av sig, liggandes mot den svala betongbottnen av grillen med hakan sänkt i vattenskålen. På somrarna kunde hennes annars gråa päls bli ljusbrun på nosen, då hon även gillade att ligga med ansiktet i solljuset. Under vår tid i Uppsala fick hon va ute i princip varje dag, och hon blev riktigt tam och dessutom dresserad. Ja, man kan dressera en kanin. Inte som en hund, kaniner är smartare, men hon visste att hon skulle gå på kattlådan och inte på hallmattan!
Det här är min Nina:
Tack tjejer för allt ert stöd och omtanke!
Love you!
Kramar Angelika
Som ni vet har min älskade Nina gått vidare till de gröna, maskrosfyllda, ängarna. till hennes ära vill jag upprätta en Nina fond på ototo. Det gäller inte någon insamling av pengar, utan den går ut på att alla, varje dag, ska uppskatta och älska sitt husdjur!
Nina och jag hade snart hängt ihop i sex år. Som ni vet, är hon inte särskilt stor (hermelinkanin), tänk er då hur stor hon va när jag köpte henne...bara några veckor gammal och så underbart söt. Hon visade snabbt sin kaxiga och envisa karraktär, med "morr"-ljud om hon inte samtyckte till något. Hon var även en glad prick som älskade att göra glädjeskutt, och t o m lärde sig att "rulla runt" (självmant och inte på befallning såklart)! Nina älskade att vara ute på altanen på somrarna, där hon tuggade i sig maskrosblad eller svallkade av sig, liggandes mot den svala betongbottnen av grillen med hakan sänkt i vattenskålen. På somrarna kunde hennes annars gråa päls bli ljusbrun på nosen, då hon även gillade att ligga med ansiktet i solljuset. Under vår tid i Uppsala fick hon va ute i princip varje dag, och hon blev riktigt tam och dessutom dresserad. Ja, man kan dressera en kanin. Inte som en hund, kaniner är smartare, men hon visste att hon skulle gå på kattlådan och inte på hallmattan!
Det här är min Nina:
Tack tjejer för allt ert stöd och omtanke!
Love you!
Kramar Angelika
Kommentarer
Trackback
